Stefan Löfvén, ett namn på så många läppar denna dag.
Det började igår, då jag var helt frånvarande från nätet pga arbetsresa, och jag måste säga att jag hade svårt att verkligen tro det. Inte för att jag tycker att han är en person som stöter bort mig. Inte för att jag inte tycker han verkar kompetent. Inte heller för att min bloggkollega Tokmoderaten drar paralleller med den Saab-älskande ryssen Vladimir Antonov och undrar vad som finns under ytan. Ulv eller får.
Nej, jag tycker i grunden bra om (tänk att ni får läsa det från en moderatfärgad person!) herr Löfvén, jag tycker att han har uttryckt många bra sidor och åsikter genom åren, precis som hans företrädare Göran Johnsson f.ö. De vurmar båda för Sveriges välfärd, för ett bra näringsliv och en bra industri (så långt det nu kommer att finnas industri kvar i vårt land). Hans turer i Saab-ärendet finner jag ingen anledning att kommentera just här, det har skrivits nog om Saab ändå.
Nej, det är mer processen, den så omtalade, jag funderar kring. Läser man bloggkollegor på (S)-sidan, finns både försiktigt positiva tankar, som negativa och avvaktande.
Jag kan väl själv, låt vara att jag då inte tillhör de insatta och nära bekanta med det f.d. statsbärande partiets innersta krets, undra lite hur man egentligen tänkt i sina ageranden. Det har inte gått mer än fem dagar sedan Håkan Juholt lämnade scenen i Flanaden i Oskarshamn, och redan har man, en dag för tidigt, läckt ut och offentliggjort det förslag som det socialdemokratiska verkställande utskottet tänker presentera för partistyrelsen under morgondagen. I mina öron och ögon verkar det inte riktigt vara så som många önskat sig att man skulle vaska fram nästa ledare för det största riksdagspartiet. Det parti som just nu är nere på aldrig tidigare sedda nivåer i opinionsundersökningar, och som inte verkar ha vare sig kompass, självförtroende eller självsäkerhet. Samtidigt ser man överallt att det förväntas bli som förut, att (S) ska återta den position man alltid haft i modern tid, innan Alliansregeringen tog över 2006.
Det kan gå, ingenting är omöjligt som min kollega Kent i Örebro skriver, läs nedan. Det kan också gå fel, och med tanke på hur virrigt det i gemene mans ögon just nu ter sig, och vilket förtroende ”Svensson” verkar ha för partiet just nu, är inget givet. Oavsett hur kompetent Stefan Löfvén kan komma att visa sig, finns det all anledning att avvakta med bokslut över framtida svensk politik. Som Johan Westerholm skrev igår,
”Alla politiska partier bygger på att vi kan enas om att vi har några ideal och idéer som vi var och en kan känna igen oss i och en personligt kopplad vilja att förverkliga dessa.”
Ord som inte blir mindre sanna i framtiden, oavsett s.k. sida vi anser oss stå på.
Media; DN, DN2, SvD, SvD2, HD, Skånskan, Skånskan2, GP, GP2, Expressen, AB, VLT, SvT, SvT2, SvT3, SR,
Bloggar; Anybody’s place
Alliansen, Kent P., Mikael Andersson, Thomas Böhlmark, Norah4you, Tokmoderaten igen, Den hälsosamme ekonomisten,
Socialdemokrater, Johan Westerholm, Peter Högberg, Röda Malmö, Sven-Erland Västros, Peter Andersson, Lena Sommestad, Martin Moberg, Leine Johansson,
Vänster, Jinge,
